annaarasmussen

Idag tänker jag inte alls skriva någon som hänt i "vardagen" för idag har jag någon bra att skriva!..

Idag slog tanken när jag fick ett telefon samtal, att man blir så blåst fast inte förstår?!
Jag är en person som vill hjälpa alla andra och bryr mig minde om mig själv.
iallfall det handlar om att jag ställer upp men får ingenting tillbaka (gäller verkligen inte alla).
låter ungefär såhär varje gång, kan du köra mig, kan inte du komma hit
(då dom aldrig kommer till mig), kan du köpa detta så får du pengar,sist men inte mins
 jag behöver prata sen inte höra av sig efter det och massa massa mer.
visst det är okej om man får någonting tillbaka, jag begär ett tack det är de minsta man kan
göra. för en "vän" ringde idag jag kännt väldigt länge, sen barns ben och ville att jag skulle köra
tänkte först visst kan jag göra det, men sen hejdade jag mig för bara då det hörs av, trött på att
bara vara en vän att vara bra att "ha" för den kan hjälpa mig med de & de.
 Det händer mer & mer, lika dum som man är så tänker man, äääh hon/han kanske är
bättre denna gången? men ack nej, det är så genomskinlig så hälften vore nog!!.
Samma som fick inte låna grannens bil för det var bara över 25 som fick köra den
MEN när hon ville jag skulle köra henne då gick det bra minsan.
uch jag är så trött på att folk kan bete sig sådär utan att ha dålig samvete.
Ska det kallas vänskap?!, när det hjälper krisläge eller något sådant
vänder dom ryggen direkt. Jag har börjat säga ifrån och så kommer det
bli hädan efter. Jag håller mig till mina riktiga vänner som alltid finns för
mig och jag finns alltid för dom. hur svårt kan det vara att tänka lite innan
ni sårar någon som tar det kanske extra hård?, Så snälla tänkt lite på andra
männsikor än er själva!